Barkhyttan - Ramberget - Krokstrand. 6-7 Maj 2020
Vi vaknar till en ny dag, med nya äventyr. Vi är två blivande äventyrsguider från Dalslands folkhögskola i Färgelanda, Heidi och Moa. Denna vandring är en del av vår praktik på Västkuststiftelsen. Vi ska vandra delar av Kuststigen i Strömstad. För att kunna sova i Vindskyddet på Björnerödspiggen bestämmer vi oss för att vandra etappen norrifrån.
Det finns ingen parkeringsplats invid själva leden, varför vi bestämmer oss för att köra till Bakhyttan och därifrån leta oss fram till leden. Vi parkerar bilen efter lite fundering om var vi kan stå lämnar vi en lapp med våra telefonnummer, om det skulle vara någon som stör sig på bilen eller funderar över något.
En kopp kaffe på det, så är vi redo att vandra. På ryggen rätt stora ryggsäckar.
Vilken början, uppförsbacke direkt! Sen planar det ut lite och vi når snart den plats där vi måste avvika från grusvägen. Vi tar en kompasskurs mot Kuststigen och märker att det redan går en liten stig åt rätt håll. Efter bara en kort sträcka kommer vi till Kuststigen.
Härligt, nu är vi på banan.
Vi går åter uppför. På några ställen står kuststigens markeringsstolpar på sniskan. Vi rätar upp och slår till med en stor sten. Ytterligare några stenar runtom så håller den sig säkert på plats tänker vi.
Vi fortsätter. Pratar om den fina naturen runt om. Stigen med krokiga tallarna gör skogen till en sagolik och magisk plats. Ännu finare blir det när vi kommer till Abborrtjärn. Träden speglar sig i vattnet i denna soliga och nästintill vindstilla dag. Det är verkligen dags att ta fram kamerorna.
Vi fortsätter färden men har lite svårt att hitta var leden fortsätter. Efter lite letande hittar vi ledens blå̊ markering.
Vi kommer till ett område med klippor. Här får vi ta det väldigt försiktigt med våra tunga ryggsäckar på ryggen. Vi är samtidigt glada att det inte regnar. Då skulle det vara en ännu tuffare vandring. Tacksamma över vädret fortsätter vi och kommer fram till Ramberget.
Här hade vi också kunnat parkera bilen märker vi. Det finns en grusväg med vändplats. Bra och veta till nästa gång.
Härifrån fortsätter vi på grusväg och sedan korsar asfalterad väg. Nu blir det uppför igen, men vilken utsikt vi får från toppen av Björnklevbergen. Här blir det fruktstopp och fotostund.
Nu går det helt plötsligt neråt där vi vandrar vidare klängs Idefjordens strand och genom skog. Helt plötsligt kommer vi till ytterligare en bilväg och ska nu gå̊ på den. Lite tråkigt visserligen att vandra på asfalterad bilväg, men omgivningen är fin. Vi kollar på olika hus och ser en skylt som säger
“Varning! Lösa djur. Förvirrad gubbe & kärringen är inte klok hon heller. Kör sakta så hinner du se allt!”
Oj vad vi skrattar åt den skylten. Här finns tydligen humor.
Vi kommer fram till Boråsgården och hittar ett fint ställe vid stranden där vi intar vår lunch. Vi märker snart en rörelse i vattnet och tänker att det är en fisk. Men snart dyker det upp ett huvud. En säl bestämmer sig för att kolla in vilka vi är. Så fin. Vi tar fram kamerorna igen men den hinner dyka. Ingen linslus precis.
Glada över att fått se sälen vandrar vi vidare. Vi har fina skogsstigar framför oss och tillslut kommer vi till Björnerödspiggen, Bohusläns högsta topp på 222 möh. Där finns ett fint vindskydd. Ett av de mest välskötta vindskydden som jag besökt faktiskt. Moa håller med. Bra möjlighet att elda. Mycket ved. Även en tunna där regnvatten samlas. Där man kan vi ta vatten till disk, för att tvätta av sig eller varför inte till en kanna kaffe.
För att vara på den säkra sidan kokar vi vattnet.
Det finns även ett utsiktstorn bakom vindskyddet. Härifrån kan du se hela vägen till Halden i Norge.
Vi hade beslutat att vi skulle vandra hela vägen till Krokstrand. För att göra det lättare för oss så lämnar vi våra stora ryggsäckar i vindskyddet, tar med oss det värdefullaste samt vatten Nu följer varierade terräng; stigar, sten, asfalt och kalhygge.
Framme i Krokstrand bestämmer vi oss för att Beslutade kolla runt lite. Vi märker en gammal telefonkiosk som vi genast fotar, fascinerande över gamla saker och föremål. Blicken vandrade vidare och stannar till vid en kaféskylt. - Åh, finns det café́ här.
Det står några personer utanför Stenhoggarn. Moa frågar om det är öppet, men får svaret att det är stängt. Vi har öppet bara på helgen, pga. Corona.
Antingen ser han våra besvikna miner eller så är han tankeläsare för plötsligt frågar ägaren om vi vill ha glass. Och det var ju precis vad vi ville ha. Med varsin strut sätter vi oss tacksamma vid vattnet och äter årets basta glass. Snart orkar vi traska tillbaka till vindskyddet.
Väl framme lägger vi ut våra liggunderlaget och njuter av solen en stund, med kaffekopp i handen. En av oss till och med somnar en liten stund.
Till middag blir det korvgryta med ris. Värmd över på öppen eld. Moa hade lagat korvgrytan hemma dagen innan och fryst in den. Nu är den tinad och redo att värma i stekpannan. Hungriga efter en lång och bitvis tung vandring äter vi upp allt. Till efterrätt halkbanan och hajkpäron, med andra ord frukt med choklad inlindat i folie lagat på öppen eld. - Mums så gott.
Från utsiktstornet ser vi, och fotar, en underbar solnedgången. Innan vi somnar går månen upp och stjärnorna lyser klart.
Vi vaknar till fågelkvitter. - Vilken härlig morgon! Dags för morgonkaffe, gröt med blåbär och pinnbröd som faktiskt gifter sig bra med Bregott. Moas syster hade gjort surdegen till pinnbrödet. Vi skriver i vindskyddets gästbok och tackar för denna gång. Båda kommer definitivt komma tillbaka till detta underbara ställe. Nu fortsätter vandringen tillbaka mot Barkhyttan och till bilen. Ett par fallna träd och extra markeringar behöver åtgärdas på leden antecknar vi, men inget som gör att man inte skulle komma fram och förhoppningsvis är dessa åtgärdade till nästa vandring. Vi ses igen Björnerödpiggen och dess fantastiska natur!
