Vandringsguide – Fötter och Kängor 

Jag tänkte här dela med mig av några råd som jag tror delvis skiljer sig lite från de vanliga råden du finner i forum på nätet och i butiker. Min förhoppning är att mina råd kommer göra din vandringstur till en ännu bättre upplevelse, och vem vet, de kanske till och med kan sporra dig att lägga på ytterligare en delsträcka på din planerade vandring. 

Tänk på att dina fötter utsätts för stort tryck när du går längre sträckor (från milen och uppåt). Har du dessutom packning blir trycket ännu större. Både lästens bredd och fotens längd påverkas - lästen trycks ut något och fötterna sväller på både längden och bredden. 

Jag har stora fötter, ca 30 cm långa (storlek 46-47), som efter några timmars vandring växer och blir närmare 31 cm. Det är därför av största vikt att du väljer vandringskängor med detta i beräkning. Du bör också tänka på att foten rör sig lite i kängan och du vill inte att dina tår ska ligga emot framme i kängan när du ska ner för en längre utförslöpa, samt att du kanske vill kunna använda dubbla strumpor för att transportera bort svett från foten och för att minska friktion mellan fot och sko 

(glidlagret som bildas mellan inner- och ytterstrumpa minskar friktionen mot huden). Det är alltså viktigt att vara väldigt noga när du väljer storlek! Val av storlek gör mig alltid osäker så jag rekommenderar verkligen att införskaffa kängor i butik (alternativt online med möjlighet till byte). Börja med att mäta längden på din fot – stå med hälen mot en vägg och lägg en linjal bredvid och mät till din längsta tå. När du har längden lägger du på 1-1,5 cm så borde du få hyfsat rätt storlek. Tips - ta alltid ut innersulan och ställ dig på den för att se att där är 1-1,5 cm till godo. 

Så, vad hamnar jag själv på för storlek om jag tar med allt ovan i beräkning? Någonstans runt 31,5 cm vilket brukar motsvara ungefär 47,5 men det skiljer sig såklart beroende på skotillverkare. 

Det finns många tips för att få en så behaglig upplevelse av vandringen som möjligt, och här följer ett antal som jag brukar ta i beaktande: 

1. Smörj fötterna regelbundet med fet salva en bra tid innan du ska ut och gå (börja någon månad innan och smörj ofta, gärna varje dag). När du smörjer fötterna mjukar du upp förhårdnader som vanligtvis finns på häl och under trampdynan och du minskar då risken att det hårda lagret med hud släpper från det underliggande mjukare lagret. Om du har grova förhårdnader bör du även fila bort så mycket som möjligt av dem.

2. Klipp tånaglarna!

3. Tejpa fötterna ordentligt INNAN vandringen. Jag tejpar ALLTID hälarna ordentligt innan jag ska ut. Tejpen ska sitta en bra bit in under foten och upp 10-15 cm över hälen. Jag lägger också ofta tejp under hela trampdynan samt på utsidan av stortån. Val av tejp är en smaksak. Själv använder jag vanligtvis en tunn plåstertejp (typ kirurgtejp) som finns i olika bredder på apoteket. Den här tejpen är inte elastisk vilket gör att det lätt blir små veck när du sätter den runt hälen. Men eftersom tejpen är så tunn är min erfarenhet att de små vecken som bildas inte stör alls. Jag har också alltid med mig kraftigare tejp (typ Leukoplast, Optiplaste-C eller Sporttejp) i olika bredder och skavsårsplåster (typ Compeed). 

4. Köp ny rejäla innersulor till dina nya kängor. Innersulan som ingår i kängor är ofta ganska tunn och sladdrig (det finns såklart undantag) så min rekommendation är helt klart att skaffa nya. Det finns en uppsjö att välja på men gemensamt är att de (flesta) är mer stabila med bättre dämpning och du kan också välja en sula med annan uppbyggnad i hålfoten om du behöver det. En ny innersula är en grym investering för dina fötter!

5. Köp strumpor gjorda för vandring och använd dubbla strumpor. Strumpor gjorda för vandring har ofta partier av förstärkningar på utsatta ställen, samt en stickning som gör att de sitter på plats. Jag rekommenderar att använda dubbla strumpor – en tunn ullstrumpa

(ullblandning) närmast foten och en grövre ullstrumpa ovanpå. Detta gör att huden håller sig torrare längre och att risken för skav minskar avsevärt. För längre vandring (över 3-5 timmar) behöver du ha med dig extra strumpor. Känslan att få på sig rena och torra stumpor efter flera timmars vandring är fantastisk! Vandringstrumpor i exempelvis Merinoull kostar en del men även detta är en bra investering för dina fötter.

6. Pausa en gång/timme. Ska du vara ute flera timmar eller kanske en hel dag var då noga med att pausa efter 50 min och vila i 10 min (50/10). Gör detta under hela vandringen även om du känner att du kan gå på utan problem. Jag LOVAR att du tjänar på dessa pauser i längden. När du pausar tar du av dig kängorna och luftar fötterna. Ta gärna av en eller båda strumporna. Om möjligt lägg dig ner på liggunderlaget några minuter och håll fötterna högt (kanske slänga upp dem på ryggsäcken). När du vilar kollar du såklart över så att fötterna känns OK och att tejpen sitter.

7. Stanna vid minsta känning av skav. Ska du vandra längre sträckor bör du stanna och se om dina fötter vid minsta känning av skav (jag tycker själv den första känslan av skav börjar som diffusa stickningar). Gör du inget åt problemet direkt får du stora problem längre fram. Så, stanna och förstärk, eller gör om, tejpningen.

8. Du måste ”gå in” dina nya kängor. För all typ av vandring bör du gå in dina kängor ordentligt. Materialet i kängan brukar tänjas och mjukas upp något när du går vilket i sin tur påverkar känslan mot foten. När du går in din känga får du också möjlighet att känna efter om din nyinköpta innersula gör det jobbet den skall. Du har nu också ett ypperligt tillfälle att testa lite olika tejper.

Till sist lite kort om kängor. Man pratar vanligtvis om två typer av kängor som båda finns med olika skaftlängd – skalkängor och vadderade/fodrade kängor. Skalkängor har den stora fördelen att de enkelt går att torka om du går ner dig i ett kärr eller behöver vada (ställ dem en bit från elden så torkar de på några timmar, vilket inte funkar alls med vadderade kängor). Jag skulle nog även våga påstå att skalkängor har längre livslängd än vadderade kängor. Men, skalkängor behöver du vanligtvis ”bygga upp” (eller ”fylla ut”) med två par rejäla strumpor för att de ska sitta ordentligt. Min erfarenhet är dessutom att skalkängor tar betydligt längre tid att ”gå in”. Vadderade kängor sitter oftast direkt bättre på foten och risken för skav är mindre, i alla fall under perioden då du ” går in” kängorna. 

Personligen föredrar jag vadderade kängor, primärt för att jag tycker de sitter bättre. Men jag måste samtidigt tänka på att skydda kängorna bättre från väta uppifrån (mer om detta nedan). Vadderade kängor kommer ofta med någon form av vattentätt membran vilket är bra, och jag gillar när kängornas yttermaterial är av läder som går att fetta in ordentligt för extra vattenavstötning och längre livslängd. Vad gäller skaftets längd föredrar jag ganska lågt skaft, primärt för att hålla nere vikten (du lyfter mindre vid varje steg). Men, undrar någon, vad händer då med stödet och stabiliteten för vristen när du bär tung ryggsäck? Jag vågar nog ändå påstå att halvhöga kängor ger tillräckligt med stöd så länge sulan är styv nog. Jag vet personer som sprungit 70 km i delvis obanad terräng med 20 kg i ryggsäcken i låga multisportskor utan att skada fötter eller vrister. En nackdel med lägre kängor är, som nämnts ovan, att du lättare får in vatten om du trampar runt i sumpig mark. En lösning som jag har testat och som jag tycker funkar bra är att köra med vattentäta damasker. Damaskerna tejpar jag sedan hårt med eltejp ett par varv längre ner på skaftet. Detta funkar för sumpiga sträckor men kanske inte för längre vadning i fjällen. Då rekommenderar jag att byta till sandaler. 

Vi ses ute på vandringslederna! 

/G